L-A-Z-Y.

Det är nästan att jag förtjänar att få lite kräks på mig, för jag är så oförskämt lat.

Min tvätt har varit klar i ungefär 50 minuter, men har jag orkat hämta den? Nepp.

Neppneppneppneppnepp. Nepp.

Elbows.

I helgen (lördags?) mötte jag upp tjejerna för att fira Andrines tillfälliga återkomst till Sverige, med en jävla runda. Med följde min arbetskompis Else.

Det blev en redig kväll som vanligt, och utan att något egentligen hände, så hände jättemycket. Till exempel armbågar.

Ester ramlade i rulltrappan vid någon tidpunkt, och klagade med jämna mellanrum efter det på att hon hade ont där under jackan. När vi på sluttampen kastade oss in i en taxi för att undfly ett par pilska norrlänningar, tog hon äntligen av jackan för att upptäcka en hejdundrande armbågsböld!

Spännade.

Och medan vi satt på Wollmars trotsade Else all logik och slickade sin egen armbåge.

Också spännande.

Men den stora frågan är nu vad detta innebär för mänsklighetens fortsatta överlevnad?